Norrköping var vid 1870-talets slut i en expansiv fas. Nya kvarter skapades genom kvartersreglering och genom den uppstod attraktiva tomter. Den nya spännande arkitekturen, hämtad från Frankrike och Tyskland, blev högsta mode bland de nyutexaminerade arkitekterna. Deras inspiration fick ett sällan sett uttryck i spännande fasader och kompositioner. Norrköping var en stad att kasta blickar på eftersom staden expanderade kraftigt. Under denna tidpunkt utbildade sig många unga herrar till arkitekter.

I staden fanns både köpmän, grosshandlare och förmögna byggmästare som en efter en ville uppföra sitt egna stenpalats. De främsta arkitekterna vid slutet av 1800-talet var namn som Carl Theodor Malm, Karl (Carl) Flodin, John Franzén, Werner Northun, Carl Landström, Gustav Paulson och Paul A. Löfgren samt Theodor Glosemeyer.

I mindre utsträckning förekom även Axel Kumlien och Ullrich & Hallquist. Under 1900-talets början blev namn som Isak Gustaf Clason, Carl Bergsten, Filip Hultgren, Gustaf Wickman, K. A. Eklund, Knut Pihlström, Erik Lallerstedt, Hjalmar Månsson och Hans Lindblad kända. De var välbekanta med den framstående och moderna jugendstilen och de upprätthöll den med bravur och i en helt egen tolkning.

Senare under 1900-talet blev namn som Johnson & Journath, Sten Wennerström och Anders Möller i ropet. Arkitekterna Hjalmar Månsson och Anders Möller hade tidigt i karriären arbetat som ritbiträden hos arkitekten Werner Northun.