Den stenstadsbebyggelse som uppfördes under 1890-talet i Norrköping ritades i en konstnärlig manifestation där element från renässansen, barocken och naturens egna mönster hämtades. Tidigare hade den största delen hyreshus i stenstaden och i förstäderna ritats med en rakare linjering i enkel empirestil. Förebilderna till den nya stilen, även i Sverige kallad ”nystilar”, hämtades också från Tyskland och Frankrike. Resultatet blev en sagolik arkitektur där välstånd och lycka manifesterades genom fantasifulla och påkostade fasader. Den första byggnaden som uppfördes enligt fransk slottsarkitektur var Jean Lawskis hus utmed Hamngatan, ett hus som ritades av Karl Flodin och som uppfördes 1888. Karl Flodin ritade tre år senare en byggnad i berlinsk romanticism, också den utmed Hamngatan. Vid samma tid ritade arkitekterna Ullrich & Hallquisth det Gripsholmska huset utmed Fleminggatan, där inspirationen hämtades från Gripsholms slott där arkitekten Fredrik Lilljeqvist precis genomfört för den tiden mycket omdiskuterad restaurering och ombyggnad.

Stenstadens fantasifulla arkitektur gav arkitekterna de referenser som behövdes för ytterligare uppdrag. Man kan tro att arkitekturen var en historisk tillbakablick men arkitekturen var tvärtom av högsta mode. Fasaderna ritades som konstverk framför dess funktion. Det fanns en stor lust att bygga hus med historiska element. Kompositionerna är inte historiska idag heller, de är fortfarande av högsta mode eftersom de anses som så värdefulla och spännande med sina tinnar, torn, branta takfall och fasad- och tegeldekorationer. Arkitekturen väcker både beundran och nyfikenhet och varje byggnad är ett konstverk utfört av idoga hantverkare med ett djupt hantverkskunnande.

Flera av de nyutexaminerade arkitekterna reste världen runt för att hämta inspiration och kunskap, och med sig i bagaget hade de en egen stil som skulle komma att ge Norrköping en vacker och modern arkitektur av högsta mode. Den klassiska empirarkitekturen ansågs som förlegad och de små träkåkarna som fanns inne i Norrköping vid denna tidpunkt ansågs som omoderna och var tvungna att ersättas av moderna stenhus med både paradvåningar och små järnspiselrum.

När de unga arkitekterna såg något som de kunde använda som inspiration i sitt arbete ritades dessa inspirationskällor av på både enkla ritningar och som vackra akvarellmålningar. Att resa med skissblock, kritor, staffli och penslar tillhörde vanligheten. Resorna tedde sig per båt eller tåg och bekostades vanligen genom stipendier. Allt eftersom resorna fortgick fylldes resväskorna av teckningar, målningar och små modeller.

Det kunde också hända att arkitekterna delade med sig av sina upplevelser och målningar till sina studiekamrater, som en god kamratlig gåva och som ett bevis på tacksamheten över en nyfunnen vänskap. De historiska förebilderna och inspirationen från naturen gav form till portomfattningar, burspråk, taklister m.m. I en portikgång i kvarteret Tallen finns vackra väggmålningar med motiv från Lappland. Hela innerstaden i Norrköping var på väg att förändras och en ny stadskärna skulle skapas. Norrköpingsborna gav både lovord och kritik när Stenstaden växte upp. En del tyckte att stadens äldre bebyggelse raserades och att den nya arkitekturen var alldeles för påkostad och upprepande. Den forna stadsarkitekten Karl Flodin berättade i en intervju med Norrköpings tidningar 1928 att norrköpingsborna kallade några av husen i Stenstaden för ”långkatekeser” eftersom husen var långa och hade en alltför upprepande fasadarkitektur. Men med tiden kom dock dessa hus att anses som vackra, även i kritikernas ögon. I den koncentrerade Stenstaden mellan Repslagaregatan och Saltängsgatan finns mängder av större affärs- och bostadshus från 1890- talet.

Norrköping var en intressant stad att kasta sina blickar på. Staden växte lavinartat och många arkitekter lockades hit. På Byggnadsyrkesskolan berättade lärarna för eleverna vilka städer som var i behov av deras tjänster. De elever som tog sin examen omkring 1887-1889 hade de bästa förutsättningarna att få uppdrag medan de yngre årskullarna skulle få det något svårare då behovet på sikt skulle komma att bli mindre. Ur de senare årskullarna kom dock många nya lysande arkitekter.

Den främsta anledningen till att arkitekturen och byggnadsverksamheten var så stor under just 1890-talet berodde på att välståndet hade ökat hos banker, finansmän, företag och industrier. Bankerna tiodubblade sina kapital mellan åren 1880-1905. Den industriella revolutionen påverkade hela Sverige och lade grunden till välstånd och högkonjunktur. Export och import ökade och då Norrköping var en industristad i framkant fanns alla förutsättningar till en blomstrande ekonomi. Stadens näring kom från textil- och pappersindustrin och Norrköping ansågs som Sveriges främsta textilstad.

Många underleverantörer i olika branscher kunde bygga upp egna hus med stora paradvåningar, små järnspiselrum och enklare sommarlägenheter. Det var av yttersta vikt att visa sitt välstånd, även om titlarna på byggherrar varierade stort. Alla kunde, om de hade medel, uppföra sina egna bostadshus, oavsett om de var grosshandlare eller vävarmästare. Mängder av hus byggdes på spekulation och våningarna hyrdes snabbt ut till både arbetare och tjänstemän med familjer.

I Norrköping förekom lika ofta järnspiselrum som paradvåningar i gatuhusen. Den inhemska arbetskraftsinvandringen som skedde till städerna från landsbygden gjorde att det aldrig sågs som något problem att bygga på spekulation, det tog aldrig särskilt lång tid att hyra ut lägenheter i ett nybyggt hus. I en del av de större paradvåningarna bodde dock enklare arbetare under husets första år, detta för att huset precis höll på att torka upp efter färdigställandet. I folkmun kom dessa hyresgäster att kallas för ”svampar”. Under 1890-talet bebyggdes tomter inne i centrala staden och utmed promenaderna, där många stenhus är bevarade och där husen bildar en vacker ram runt Norrköpings innerstad. Norrköpings förstäder hade däremot byggts upp i samband med 188o-talets bostadsbrist där tomter såldes billigt om byggherrarna gick med på villkoret att bygga mindre lägenheter. Detta kom senare att bli ett socialt problem i Norrköping. Stadsarkitekten Carl Theodor Malm var orolig över detta sätt att bygga hus då kvaliteten kunde bli varierad, vilken den också blev och av dessa hus är ytterst ett fåtal bevarade för eftervärlden. Hans efterträdare Karl Flodin hade inget problem med att se bostadshusen byggas upp i rask takt men detta berodde säkert på att husen på 1890-talet byggdes större och mer gediget och med en annan arkitektur. Karl Flodin var dessutom en flitigt anlitad arkitekt på sidan av sin tjänst som stadsarkitekt.

De skickliga byggnadsarbetarna som uppförde dessa stenhus arbetade ofta under stark tidspress och en del hus i Stenstaden uppfördes på inte mindre än 9 månader, och står fortfarande kvar. På byggarbetsplatserna arbetade både kvinnor och män, där kvinnorna främst arbetade som tegelbärare. Den slitsamma vardagen slet inte bara på kroppen utan den innebar också risker för kroppsskador. När Matteus kyrka byggdes omkom en byggnadsarbetare när han ramlade ner från en byggnadsställning. Flera andra tillbud står att läsa om i Norrköpings tidningar vid denna tidpunkt, där den främsta olycksorsaken var just fallolyckor. Det var en ytterst livlig byggnadsverksamhet i staden vid denna tidpunkt, bara under 1897 gick det åt elva miljoner tegelstenar.

Följande år blev byggnadsverksamheten betydligt mindre där det under 1898 gick åt fyra miljoner tegelstenar. Kuriosa är också att det under samma år sattes det upp anslag på flera byggarbetsplatser att arbetarna inte fick hämta öl och spirituosa under arbetstid. Öl dracks det dock under taklagsfesten. I samband med taklagsfesten fick arbetarna en ekonomisk utdelning i form av kontant 2 kr. Det förekom även att flitiga arbetare fick andra bonusar, som bland annat vid Nils Stråhles taklagsfest i kvarteret Tallen, där den flitigaste muraren fick en vacker silverkanna.