ADRESS: KV PELIKANEN, TOMT 15, KNÄPPINGSBORGSGATAN 9 & 11
UPPFÖRD: 1905
BYGGHERRE: FILIP HULTGREN & THURE PETTERSSON
ARKITEKT: KNUT PIHLSTRÖM

Fotografi: Fasad mot Olai kyrka och stadsparken. Fotograf: Daniel Hörnestam.

Norrköpings Tidningars utsände reporter rapporterade 1905: ”Ett verkligt storstads- palats!… Husen är ganska monumentala samt försedda med listverk af huggen sten, som äfven genom utsvängningar af fasaden bilda fickliknande balkonger, eller kanske snarare loggior utanför de breda fönstren i varje matsal”. Jugendpalatset är Stenstadens största bostadshus, och det ser ut att vara ett hus men det är egentligen två som skickligt sammansatts med en böljande jugendgavel. Husen uppfördes 1905 av byggmästaren Filip Hultgren och juveleraren Thure Pettersson.

Fotografi: Byggarbetslag i kvarteret Pelikanen. På bilden ses även Hultgren och Pettersson. Fotografi ur Norrköpings Stadsarkiv: OTTO CHAMBERTS SAMLING RÖRANDE OLIKA HANTVERK M. M. (Volym 9, fotograf okänd).

Arkitekten bakom det ståtliga palatset var arkitekten Knut Pihlström. Pihlström var en mycket framgångsrik arkitekt som ritade ett större antal byggnader, främst i jugendstil. Han medverkande bland annat till att lärkabacken, invid Norrköpings Allmänna Läroverk eller De Geergymnasiet som det idag kallas, fick en ståtlig rad av jugendbyggnader. Det monumentala palatset inrymde en rad ståtliga och påkostade lägenheter, de allra flesta med stora ytor. Här fanns bostäder som föll en sann borgare i smaken.

I en av våningarna bodde K. Alle Fristedt, som framgångsrikt drev firma Axel Andersén Eftr. K. Alle Fristedt föddes som Knut Albrekt Fristedt den 12 april 1872. Den 4 november 1907 gifte sig K. Alle med sin älskade Carin (född Ekstam). Förutom sitt direktörskap i firma Axel Andersén Eftr. var han även ledamot i kyrkofullmäktige, styrelseledamot i bland annat det Gustavianska barnhuset och Norrköpings Köpmannaförening. K. Alle var också Tjeckoslovakiens konsul i staden och sedermera också initiativtagare till bildandet av Svensk-Tjeckiska sällskapet (1934). Den ståtliga byggnaden dolde också en rad mindre gårdslägenheter där andelen arbetarbostäder var hög.

Det var sällan som solen nådde ner till den sista våningens fönster har Folkbladet-journalisten Nils A. Hertz berättat i en artikel som skrevs i samband med att huset såldes till Riksbyggen under 1970-talet. I samband med att huset såldes påbörjades en genomgripande renovering av de gamla paradvåningarna, som också delades upp i mindre våningar. Gårdsbebyggelsen var omodern och gårdsmiljön trång och därför revs flygelbyggnaderna och gården öppnades upp. Lägenheternas interiör är tämligen välbevarad med kakelugnar, stuckaturer, pardörrar, trägolv och listverk. Husen består av fem våningar och därutöver finns en stor vindsvåning med små vindskontor.

I bottenvåningen finns några mindre butikslokaler varav de flesta har byggts om till bostadslägenheter. För några år sedan renoverades fasaden grundligt och målades då om i orange kalkputs. De inbyggda balkongerna renoverades av en specialist och målades sedan med en vit kalkputs. Husen blev efter den välförtjänta renoveringen en verklig prydnad i Stenstaden. De smäckra jugenddetaljerna som pryder fasaden är målade i vit kalkputs för att framhäva dekoren. Portdörrarna in till trapphallarna är fernissade och är mycket vackra tillsammans med sin jugenddekor. Runt ingångarna finns även dekorativa jugenddetaljer av kalksten. Trapphusens interiör renoverades för något år sedan och målades då i passande jugendfärger. I trapphuset finns de gamla pardörrsentréerna bevarade samt det utsökta marmorgolvet.