ADRESS: KV VARGEN, TOMT 8, NORRA PROMENADEN 118, VÄRMLANDSGATAN 1
UPPFÖRD: 1900
BYGGHERRE: KYRKOHERDE EDVARD EVERS
ARKITEKT: JANNE LUNDIN

Denna borg uppfördes av Norra församlingens första kyrkoherde Edvard Evers, som föddes i Uddevalla den 12 maj 1853 och som kom att studera teologi vid universiteten i Lund och Uppsala. Evers prästvigdes under högtidliga former i Strängnäs 1879 och tillträdde sin tjänst som kyrkoherde i Matteus församling 1893. Åren innan hade Evers varit verksam som komminister i Adolf Fredriks Församling, Stockholm. Förutom sin tjänst som kyrkoherde hade han flera andra betydelsefulla uppdrag: Han var bland annat inspektor vid Norrköpings Högre Allmänna Läroverk, ”Lärka” och ordförande i Norrköpings Folkskolestyrelse. Evers var mån om barnen och han skrev bland annat i sina texter att barnen i arbetarfamiljer alltför tidigt togs ur skolan för att tvingas ta anställning vid fabrikerna.

I församlingen fanns många arbetarfamiljer som av ekonomiska skäl blev tvingade att sätta sina barn i de smutsiga och bullriga fabriksmiljöerna. Fabrikerna såg Evers som ett allvarligt hot mot hemmet, som han ansåg kom i andra hand. Inkomst var således viktigare än ett tryggt hem, oavsett ålder. Många barn tog allvarlig skada av sin tjänst i fabrikerna och flera skadades så allvarligt att de senare avled eller fick allvarliga men. Evers syn på hemmet tog honom in på äktenskapets värden och värderingar och han motsatte sig sambo-förhållanden, som han ansåg bara var ”för dagen”. Giftermål var något som Evers föredrog och förespråkade. Evers hade en stor passion för poesi och lyrik och han skrev gärna dikter och historiska spel, som var av högsta mode vid 1900-talets början.

Bland hans prosa finns verk som Fosterjord, som utgavs 1909 och som prisades av Svenska Akademien, och Vakt och vård, innehållandes dikter och tal och som utgavs 1914. Bland hans historiska spel finns Kristian II och Gustaf Banér. Evers var även en flitig skribent i bland annat tidningen Vårt Land, där han under pseudonymen Ahasverus Christianus skrev om konst och litteratur. Konst, litteratur och musik fick under 1900-talets början ett kraftigt uppsving, mycket tack vare att verken blev mer lättillgängliga. Evers musikaliska sida resulterade i ett stort antal psalmer. Psalmskrivandet resulterade bland annat även i ett förslag på reviderad psalmbok. Förslaget väckte både debatt och beundran. Bland sångalstren fanns även julsånger där den mest kända är Jul Jul, Strålande Jul, som han skrev tillsammans med organisten Gustaf Nordqvist (1886-1949).

I hemmet fanns hustrun Frida (Sigfrida), född Swartz. Hon var en mycket engagerad och beläst författarinna och hennes prosa publicerades bland annat i dåvarande Svenska Familjejournalen. Frida delade sin makes intressen för lyrik och hon skrev under pseudonymen Manfred dikter, sagor och poesi. Hennes skönhet beskrevs som eteriskt fin med själfulla drag och med en icke ringa litteraturbegåvning. Frida växte upp i societetens Stockholm med föräldrarna Edvard och Clementine Swartz. Föräldrarna var båda verksamma vid Dramaten. Fadern Edvard spelade en rad stora roller: Hamlet, Richard II och Richard III. Edvard Swartz ansågs som en av de främsta Shakespearetolkarna under 1800-talets andra hälft. Modern Clementine spelade roller i pjäser som Ett Dockhem, En folkets fiende och Samhällets Pelare. Tidigt visade det sig att dottern begåvats med skrivtalang och av vännerna uppmanades hon att offentliggöra sina alster. Verken fick stor uppmärksamhet och hon fick bland annat äran att skriva i flera julkalendrar. Fridas flitighet begränsades dock senare av vikande hälsa. Hon skrev i slutet av sin karriär flera sagor i tidskriften Vårt Land.

År 1911 avled Frida, blott 56 år gammal. Efter Fridas bortgång gifte sig Evers 1914 med Karin Swartling, dotter till konsuln Axel Swartling. Swartling var disponent vid Drags Fabriker och hans företagsamhet och engagemang gjorde att han valdes in som styrelseledamot i ett stort antal företag och föreningar. Swartling var även en av eldsjälarna bakom Norrköpings biblioteksförening. Karin var minst lika vacker och det är tack vare henne som det Everska arkivet finns på Norrköpings stadsarkiv.

Evers lät uppföra huset 1899 efter ritningar av Linköpingsarkitekten Janne Lundin (1858-1923) och huset blev ytterst påkostat. Byggnaden är uppförd i borgerlig romanticism, med inslag av italiensk nyrenässans med fasad av ljusgul puts på tegel. Evers flyttade in i huset 1902 och bodde här i en stor paradvåning fram till 1911. Kanske var det hustruns bortgång som fick honom att flytta. Från 1912 bodde han i prästbostaden på Norra Kungsgatan 13, där han den 22 oktober 1919 drabbades av ett slaganfall och avled senare samma dag. År 1936 inköptes huset av Tempelriddarorden Templet Ansgarius. Orden bildades 1905 och den 25 mars samma år stiftades Templet Ansgarius av 26 bröder. Orden hade tidigare sina lokaler i en våning ovanför Svea saluhall och när orden sedan hade förmånen att förvärva denna fastighet kunde en ordenslokal och festvåning inrättas. Tempelsalen är byggd likt ett romerskt tempel med välvt tak, gångar med pilastrar och dekorativa stuckaturer. Festvåningen är inredd med plyschtapeter, stuckaturer och väggmålningar med renässansmotiv. Golvet är belagt med ett utsökt vackert ekparkettgolv, i fiskbensmönster.

Templet Ansgarius nödgades dock sälja fastigheten 1987 då omfattande renoveringsbehov förelåg. Senare samma år startades en omfattande renovering och ombyggnad av huset och ett av de mindre trapphusen, där köksentréerna var belägna, byggdes om till matplats i de nyrenoverade bostäderna. Huvudtrapphuset, med ingång från Värmlandsgatan, bevarades och restaurerades och här finns utsökta detaljer såsom: franska pardörrar som lägenhetsentréer, marmorgolv, rikt sirade överstycken av trä och fina snickerier. Lägenheterna är mycket påkostade med kakelugnar, spegeldörrar, vissa med blyinfattat glas, trägolv, stuckaturer och vackra dörröverstycken. Flera lägenheter har inbyggda verandor, loggior.