ADRESS: KV BUTÄNGEN, TOMT 2:1, CENTRALSTATIONEN
UPPFÖRD: 1865-1866
BYGGHERRE: STATENS JÄRNVÄGAR
ARKITEKT: ADOLF WILHELM EDELSVÄRD
BYGGNADSMINNE: 2003-09-01
Fotografi: Fasad mot Norra promenaden och Carl-Johans park. Ur Järnvägsmuseets arkiv, JvmKDAA06831. Digitalt museum. Fotograf okänd.
Genom Carl Johans park tonar det vackra stationshuset upp sig i fonden, det är den första byggnad som tillresta ser när de anländer med tåg till staden, och det är således också den sista byggnaden av pampig arkitektur som resenärerna ser när de lämnar staden för nya resmål. Stationshuset uppfördes 1865-1866 efter ritningar av Statens Järnvägars chefsarkitekt Adolf Wilhlem Edelsvärd. Under Edelsvärds ledning uppfördes 5 725 byggnader invid det nybyggda järnvägsnätet. Bland denna mängd byggnader fanns 297 stationshus. I städerna skulle stationshusens arkitektur vara så unik och egenartad som möjligt medan stationshusen på landsbygden utformades med enklare och typiska arkitekturlinjer, ritningarna återanvändes således. Inte sällan anlades även parker och stråk invid stationsbyggnaderna. Invid stationsbyggnaden ligger den forna Järnvägsparken, som numera ingår i Carl Johans park. Järnvägsparken skapades som en skyddade grön mur utifall det skulle komma gnistregn från ångloken. Skydden från de gröna murarna visade sig vara ytterst effektiva, och det visade sig speciellt vid stadsbranden i Sundsvall 1888 då en rad åldriga popplar gav skydd till det gamla stationshuset, som mirakulöst nog klarade sig. Järnvägsparken anlades även för att tillresta skulle få en vacker oas att vila ögonen på. I april 1866 var stambanan Mjölby – Linköping – Norrköping klar.
Den 24 april anlände ångloket Oden tillsammans med sina slipersvagnar. Oden var dekorerad med flaggor och vimplar och invid stationshuset stod en stor folksamling som hurrandes hälsade Oden välkommen till staden. Det var en syn som sällan hade skådats tidigare och Norrköpings Tidningar rapporterar: ”I början sakta, men sedan med en fart, som gav de åskådande, av vilka många aldrig sett ett lokomotiv, begreppet av hastigheten hos ett sådant”. Några månader senare gick en stor invigningsfest av stapeln där hela 350 personer var samlade utanför och inne i stationen, där väntsalar för olika klasser inretts. Ångloket Norrköping stod uppställt tillsammans med sina 13 passagerarvagnar som var rikt utsmyckade med bland annat vapensköldar med det svenska riksvapnet. På förmiddagen kl: 10:17 rullade tåget iväg enligt tidtabellen. Färden gick mot Katrineholm. Tåget vände sedan tillbaka till staden och kort efter anländandet hölls en bankett i Stadshuset där stadsfullmäktiges ordförande J. G. Swartz stod för skålarna. Stationshuset uppfördes under ledning av stadsarkitekten Carl Theodor Malm och huset består av ett tvåvåningshus av sten med flacka tak och förhöjda mitt och sidorisaliter accentuerade av rusticerade hörnkedjor och en kraftigt profilerad takgesims. I mittpartiet finns en attika med urtavla och torn med flaggstång. Fönsteröppningarna är stora i bottenvåningen och på banhallens långsidor. Övervåningens fönster varieras med stickbågar, stora rundbågar och små sammankopplade rundbågar. Variationen bildar en spännande rytmik. Stationsbyggnaden utformades likt en stor herrgård med inslag av italiensk nyrenässans. I samband med stationshusets uppförande byggdes även en stor trespårig banhall med en stor träkonstruktion. År 1899 byggdes spårområdet om och antalet spår utökades.
I samband med detta revs den stora banhallen. Under 1900-talet har flera ombyggnader och moderniseringar genomförts: bland annat byggdes stationshuset ut mot öster under 1940-talet.