Gripsholmshuset

ADRESS:  KV ELDEN, TOMT 4,  FLEMINGGATAN 14, KRISTINAGATAN 1
UPPFÖRD:  1894
BYGGHERRE:  BYGGMÄSTARE C. J. ANDERSSON
ARKITEKT:  ULLRICH & HALLQUISTH

Invid strömmen ligger denna byggnad uppförd 1894 av byggherren och byggmästaren C. J. Andersson. Arkitektparet Ullrich & Hallquisth, Stockholm, ritade huset och ritningarna levererades i juni 1893. Ullrich & Hallquisth ritade fasaderna med en prägel från Gripsholms Slott, restaurerat åren 1892-1898 av arkitekten Fredrik Lilljeqvist (1863-1932). Byggnaden består av tre våningar och inredd vindsvåning. Byggnaden är en av de finaste längs strömmen och fasaden är rikt utsmyckad i nyrenässans, och fasaden har ljusröd puts. Byggnadens sadeltak är täckt med plåt medan spiran och lanterninen är klädd med kopparplåt. Flertalet av lägenheterna har stuckaturer, trägolv, vackra kakelugnar, rikt utsirade dörröverstycken och spegeldörrar. Till en av lägenheterna finns en svängd balkong, med utsikt över strömmen och Strömsholmen.

Stora trapphuset med ingång från Fleminggatan har stuckaturer, välbevarat marmorgolv, vackra dörrar och överstycken. Trapphuset blev delvis ombyggt 1983 vilket medförde att samtliga lägenhetsdörrar ersattes av nya dörrar i modern karaktär. De vackra målningarna som finns i trapphuset har utförts på senare år men ger trapphuset en prägel av nyrenässans: taket i trapphallen och inre delen av trapphuset är målade med fält föreställande böljande moln och ådringsmålningar. Portdörrarna är fernissade och i original från 1894. Portalen består av kalkstensdekorationer i form av pelare som avslutas med en fronton. I huset bodde bland annat filosofiedoktorn och stadsbibliotekarien Hjalmar Lundgren. Lundgren blev 1913 stadens förste stadsbibliotekarie och fick äran att arbeta i Villa Swartz, i vilken Stadsbiblioteket först inrymdes. Villan hade skänkts av Carl Swartz, som vid denna tidpunkt var Sveriges finansminister. Lundgren gifte sig 1929 med konstnärinnan Nora Samson Von Himmelstjerna, född i Estland 1891.

Släkten Samson Von Himmelstjerna är en mycket gammal släkt, med ursprung från 1500-talet. Hustrun var mest känd för sina vackra tavlor föreställande hästmotiv. Paret framstod som ett av Norrköpings mest kulturella par och Hjalmar Lundgren själv sågs som en av stadens centrala kulturpersonligheter. Hans litterära produktion består av flera kända verk: diktsamlingarna ”Syrinx” (1909), ”Elegi och epigram” (1918) och ”En flöjt-ton genom åren” (1949). I parets hem fanns en mycket stor boksamling, som idogt samlats ihop av Hjalmar Lundgren själv. Hans intresse för litteratur gjorde att han även översatte flera verk från franska till svenska. Bland verken kan nämnas: ”Fransk lyrik” (1921), Balzacs ”Lustiga historier samlade i klostren i Touraine” (1928) och Xavier de Maistres verk ”Nattlig resa i min kammare” (1947). Som stadsbibliotekarie hade han bestämda åsikter, till exempel kämpade han emot förslaget till öppna hyllsystem i biblioteken, som aktualiserades och genomfördes under 1930-talet. Under sina sista år i livet var han verksam som ordförande i föreningen Gamla Norrköping. Husets stora balkong tillhör den lägenhet där paret bodde. Hemmet var ytterst påkostat där konst och bokverk samsades tillsammans med högreståndsmöbler.