Werner Northun föddes på gården Östra Älvsala på Värmdö den 28 juli år 1865. Som sjuttonåring arbetade han som murare inne i Stockholm hos den framgångsrike byggmästaren Andreas Gustaf Sällström (1830-1917), där Werner Northun fick möjlighet att skaffa sig yrkeserfarenhet vid något av Sällströms byggen. Tidigt väcktes säkert tanken på att bli arkitekt. Werner Northun kom dock från ett skärgårdsliv där fadern var jordbrukare. Skärgårdslivet tilltalade Werner Northun men han såg inga möjligheter att försörja sig i denna miljö. När Werner Northuns mor dog 1887 sålde fadern, Bror Gustaf, gården och flyttade in till Stockholm där han tog anställning på Albano Handelsträdgård, fadern Bror Gustaf var då inneboende hos en familj på Kungsholmen. Men med tiden blev det säkerligen trångbott i denna lägenhet. Den trygga anställningen gav fadern goda möjligheter att kunna flytta till en egen bostad och på nyårsafton 1902 flyttade han in i en fastighet i hörnet av Pilgatan och Kungsholmsgatan.
Vid denna tidpunkt hade Werner Northun sedan 6 år bott i Norrköping tillsammans med hustrun Ida Wilhelmina. Fadern arbetade senare vid firma Aktiebolaget Butyrator, som dock gick i konkurs den 28 februari 1908. Bror Gustaf var då 75 år och vid denna ålder var det svårt att hitta ett nytt arbete varpå Werner Northun köpte egendomen Skeppsudden vid Järstad, Vikbolandet. Här bodde sedan fadern fram till sin död år 1913. Hur Werner Northun och hustrun Ida träffades finns det två olika teorier om: Ida Wilhelmina föddes i Sankt Gertruds församling, Stockholm, år 1872. Hennes föräldrar, modern Maria (född Hansdotter i Ystad år 1844), och fadern, den tyske köpmannen Carl Friedrich Rennekamp (född 1849), träffades i Ystad omkring 1870 då Carl Friedrich kom till Ystad med båt från Niedersachsen, Hausberge, Tyskland. Familjen var kristna och bodde i en egen fastighet i Gamla Stan i Stockholm med adress Österlånggatan 41.
När jag talat med en släkting till familjen Rennekamp ger hon en bild av familjen som varm, uppriktig och kärleksfull. I hemmet talade man både tyska och svenska. Fadern drev livsmedelsaffären ”Stockholms Äggkällare”, som hade etablerats redan 1861. I affären såldes förutom ägg även medvurst, äpplen, lök och pepparrot. Förklaringen till hur Werner Northun och hustrun Ida träffades finns kanske här. Werner Northun bodde på Hornsgatan 26 ochpå vägen till Byggnadsyrkesskolan promenerade han förbi Carl Friedrichs ”Stockholms Äggkällare”. Kanske handlade Werner Northun sin middagsmat i just denna butik efter skolan. Byggnads- yrkesskolan låg på Mäster Samuelsgatan 44, ett hus som försvann i samband med Norrmalmsregleringen, och han passerade dagligen Gamla Stan så det föll sig säkert naturligt att handla just här. En andra teori finns i Kerstin Sandbergs bok om Werner Northun där hon skriver att paret möjligen träffades när Ida Wilhelminas far köpte gården i Östra Älvsala av Werners pappa.
Vi återgår till Werner Northuns studier. På vintern 1882 skrev Werner Northun in sig som elev vid Byggnadsyrkesskolan (tidigare Slöjdskolan) på Tekniska Skolan. År 1887 tog Werner Northun sin byggnadsingenjörsexamen och redan under hösten 1887 flyttade han till Stuttgart för att där vidare utbilda sig till arkitekt vid Tekniska Högskolan. Vad han läste för ämnen och vilket av dem som var hans starkaste går inte att få några uppgifter om då Tekniska Hög- skolans arkiv förstördes vid en bombräd under andra världskriget. Klart är dock att Werner Northun fick möjlighet att se sig om i denna del av världen. Sina intryck fick han på studieresor som bland annat gick till Italien och Frankrike, men det var främst den tyska arkitekturen som han kom att inspireras av. Genom besök i slottet i Sigmaringen fick han inspiration till några av sina tidiga verk: bland annat Stora Pensionatet i Kneippen där tornen och huvudentrén har stora drag från huvudentrén till slottet i Sigmaringen.
Hans tidigaste verk kännetecknas även av den moriska arkitekturen, där inspiration hämtats från både den tyska och den islamiska (orientaliska) arkitekturens formspråk. Efter fem års studier flyttade han tillbaka till Stockholm där han tog anställning som ritbiträde hos arkitekten Isak Gustaf Clason. Här ritade han delar av Nordiska museet, Cirkusbyggnaden vid Karlavägen och några enstaka hus längs med Strandvägen. Då ritningarna allt som oftast signerades av Clason själv går det inte att finna några uppgifter på vilka hus som Northun ritade på Strandvägen. I september 1896 kom Northun till Norrköping tillsammans med sin familj. Svaret på varför Werner Northun sökte sig till Norrköping finner vi på Byggnadsyrkesskolan eftersom det hörde till vardagen att lärarna tipsade sina elever om vilka städer som var intressanta att etablera sig i. Många unga arkitekter kom till staden då ett nytt råd- hus skulle byggas. Att ha ett rådhus på sin meritlista banade väg för ytterligare ärofyllda uppdrag. År 1890 hade beslutet om att ett nytt rådhus skulle byggas fattats och under hela 1890-talet strömmade det in förslag. Två olika platser diskuterades: invid Tyska torget och intill Carl Johans park. Inga förslag godkändes dock och uppdraget gavs senare till Isak Gustaf Clason. Men det skulle gå några år på det nya seklet innan det nya rådhuset stod färdigt. Norrköping låg i framkant och här drev Werner under sina första år firma tillsammans med studiekamraten Carl Landström.
Carl Landströms far hade kontakter bland societeten vilket var viktigt för de bägge arkitekternas karriärer. Werner Northun var konstnärlig och en skicklig ritare medan Carl Landström var en duktig och noggrann konstruktör. Under firmans första tid hade de sitt kontor hemma i Northuns hem. De båda kom senare, trots att de inte längre hade firma tillsammans, att samarbeta vid ett flertal byggnadsarbeten.
Werner Northun anlitades även som kontrollant vid ett 50tal byggnationer. År 1906 var Northun en av de arkitekter som fick äran att rita flera utställningsbyggnader när Konst- och Industriutställningen ägde rum i Norrköping 1906. Northun ritade maskinhallen som omfattade hela 3 600 m² och huvudrestaurangen, med platser i matsalarna för omkring 400 personer. Han ritade även en amfiteater, kallad Thaliatemplet, med plats för 500 personer. Samtliga byggnader på utställningsområdet revs dock senare. I samband med utställningen fick arkitekterna också lämna in förslag till sommarrestaurang på Strömsholmen, och Northuns förslag är ett av de vackraste. Men tillbaka till Northun och Landströms firma. När firman startades kunde man på måndagen den 1 mars 1897 kunde Norrköpingsborna läsa följande annons i Norrköping Tidningar:
”Arkitektkontor, Undertecknade hafva i och med i dag under firma Northun & Landström arkitektkontor, adress Vestra Nygatan 12, samt agentur för försäljning af byggnadsmaterialier, Drottninggatan 11, och rekommendera vi oss hos allmänheten till utförande af ritningar till såväl konstnärliga samt enklare byggnader. Werner Northun, arkitekt. Carl Landström, Byggnadsingenjör.”
Under firmans storhetstid ritade arkitektparet bland annat hus i kvarteren Tallen och Lärkan. Efter att Carl Landström flyttade till Linköping fortsatte Werner Northun att själv rita ett stort antal offentliga och privata byggnader. Ett av praktverken är det Nyborgska huset med adress Sandgatan 12. En stor del av hans byggnader är bevarade, bland annat det ståtliga Elite Grand Hotel (tidigare Grand och dessförinnan Göta), ”Blå Huset” i hörnet av Nygatan och Hörngatan, och spårvagnshallarna vid Östra Promenaden och de visar allesammans Werner Northuns kreativitet och fantasi. I slutet av 1800-talet fick han i uppdrag att i staden rita tre saluhallar, en i södra delen av innerstaden, en i östra delen och en i norra delen. Av dessa finns saluhallsbyggnaden (Svea saluhall) i östra delen bevarad, precis invid Nya torget. Northuns storhetstid var under det sena 1890-talet och tidigt 1900-tal och därefter ritade han främst industribyggnader, ombyggnader och enstaka flerbostadshus.
Förutom sina verk i Norrköping ritade Werner Northun även bostadshus, sommarvillor, industribyggnader och kyrkor på andra orter som exempelvis Motala, Söderköping och Valdemarsvik för att nämna några. Under några år på 1930-talet bodde Northun med sin familj i en våning på Södra Promenaden 113. Han hade dock på senare år drabbats av diabetes men var en stark och spänstig man som gärna åkte ut på sjön för att fiska.
Han var även ute i skog och mark och var en duktig jägare som sköt med både gevär och revolver. På somrarna åkte Werner Northun med hustrun Ida och sonen Nils på bilturer genom Sverige och de åkte gärna genom Bergslagen där orter som Nora, Lindesberg och Örebro besöktes. På senare år målade Northun ofta och gärna, främst i akvarell och motiven valde han med omsorg och målningarna blev många och vackra.
Tavlorna fyllde det Northunska hemmet och bestod vid Werners död av över 100 målningar. Ibland dyker tavlor upp på auktion, senast 2002. Werner Northun avled den 11 april 1936. Han är gravsatt på Matteus kyrkogård. Graven bekostas av Bo Hörnestam.
Text: Daniel Hörnestam